It hurts to set you free But you'll never follow me Jag känner vilket direkt genidrag av mig att sova mellan 18.00 och 23.00 Cirka. När jag försöker vända på dygnet. Har gjort absolut ingenting idag. Isabell var här med mjölk, hon glömde både nyköpta tröjor och mobiltelefon.Det här suger.

Japp, jag är vaken till halv fem.

Idag har jag varit hemma hos Tess. Med all förvåning blev jag påverkad av en 7.0% cider. Det var inte vad jag förväntat mig, men det var väldigt trevligt. Redan när Tess bjöd mig blev jag glad, är inte säker på varför, men det känns bra att hon inte hade något emot mitt sällskap. Efter Tessbesöket och lite cider, öl och JD så tog vi bussen till det kristna kaféet Moses. Där var det en himla massa människor - och naturligtvis den närhetsberoende jag som klängde på de flesta. Dock noga utvalda. Men jag hade det väldigt trevligt. Även om jag inte riktigt hittar rätt tangenter. Får väl se om det finns nämnvärda fel i den här texten imorgon.Jag vet inte hur det påverkar mitt sociala liv, hela "hångla upp alla"-grejen. Jag trivs med det, även om jag sänder ut konstiga signaler. Det är bara att acceptera, och jag gillar det. En tillgivenhetsgrej som inte kräver något av mig. Förutom att följderna blir lite fel ibland. Att jag enligt någon går "till fiendesidan". Men jag orkar inte bry mig.Mitt liv - mina val.Det är inte så att den andra parten är inkapabel till att säga nej Tina, jag vill inte. Det är sällan det händer. Och ni skulle bara veta hur bra det känns, när en kristen fundamentalist låter mig kyssa honom. Bara erövringen, revirskapandet, det är en oslagbar känsla.Jag trivdes väldigt bra med min kväll. Jag trivs ofta bra med mina mer sociala kvällar. Kanske verkar jag som någon som inte borde hålla på som jag gör... och kanske det är sant. Kanske det inte är bra för mig att bete mig såhär. Kanske det inte är bra för andra. Hur det än påverkar mig eller andra så känns det inte relevant, när jag känner mig oövervinnelig. Det är så mäktigt. Det är vad jag kan leva för.

Nej, ja har inte sovit såhär länge.Alla mina bröder har min msn. Det är störande, vad gör de i mitt privatliv? (Jag anser min msn som en del av mitt privatliv...)Ja, nu har jag ätit den där mackan så jag kan fortsätta skriva utan smörgåsavbrott. Igår var en riktig rännstensdag, mådde dåligt fysiskt och psykiskt, fast tio gånger mer än vanligt. Jag köpte Aftonbladet och tänkte att "ingen kommer att ta den här ifrån mig idag för att läsa serierna" och jag blev jätteledsen. För att matcha mitt humör så regnade det och blåste isvindar ute. När jag kom hem igen så fortsatte bråket med mamma, som är så påfrestande när man spottar ut blodet som väller upp i käften när man pratar. Och sen fick jag feberfrossa, och lite... ångest? Stressfeber tror jag. Idag är en mycket bättre dag i vilket fall. Jag ska till Moses och där lär det finnas åtminstone en person jag vill umgås med. Förhoppningsvis fler.Loke ringde mig igår, men jag vågade inte svara. Klockan var 00.00 och jag fick pirr i magen och hjärtklappning och hostattacker på samma gång. Jag måste ta itu med det där. Han verkar vara ganska bestämd i att få med mig hem. Jag har skrivit att det aldrig kommer hända när jag är nykter. Jag vill att något ska hända. Jag behöver förändras igen, utvecklas. Ingen kommer ju att göra det åt mig, så det är upp till mig. Precis som vanligt. The story of my life.

Spelade Silent Hill hemma hos Isabell igår förresten, efter två timmar fick jag nästan ett psykiskt sammanbrott och tänkte att jag borde sluta.Historien om igår är förresten: Min mamma klagar på mig, för att jag inte har "en man", för jag klarar ingenting själv. (Men det gör en man, syftar hon på då.) Och alla vänner jag har är depressiva och suicidala, och den enda kille jag umgås med som jag borde vara kär i är Sebastian Nordh. De har aldrig pratat med varandra och hon vet i stort sett ingenting om honom.Hon fortsatte med att säga att meningen med livet är att hitta en MAN och att man ska tillägna livet till den här mannen. Föda en massa barn i mannens ära.Hon sa också, när hon dragit upp att jag känner en del män som använder smink och kan se provocerande ut på sina små vis, att herregud, hur kan jag umgås med dem!? Jag måste tänka på vem som ska bli far till mina barn!Jag blev så arg att jag nästan slog henne, igen, men det hade inte varit så smart, så jag panikbad Isabell att komma och hämta mig och eftersom hon är så jävla underbar så gjorde hon det och lät mig sova där. Hon stod till och med ut med att jag satt och skrek i soffan halva natten. Isabell är nog något av det bästa som hänt mig. Det känns bra.

Jag tror att Loke bjöd hem mig till sig. Hypotetiskt på något vis. Jag är så rädd för honom att jag nästan bryter ihop av att prata med honom. Det är jättekonstigt, jag vet inte varför det är så och jag vet inte varför jag återkommande måste prata med honom. Och diverse.Idag är det fredag, och den här fredagen är en himla tråkig fredag eftersom jag haft blod i käften hela natten och hela dagen och jag satt på mitt litteraturvetenskapsprov och fick panikångest. Så jag skrev en massa ursäkter på provet och gick. Jag orkade inte, och jag vågade inte, jag tror att jag svimmat om jag suttit kvar.Men nu är det okej, nu är jag på hemmaplan, med min säng, mina saker, min rökelse och min egna, självuppbyggda trygghet. Det hemska vädret håller sig utanför fönstret och det finns ingenting som känns bättre än just det.Funderar på att sova en stund, koppla bort alltihop. Lyssna på Tool en gång till och drömma. Inte just nu dock. Jag tänker lite väl mycket, och om jag fortsätter kanske jag rentutav kommer fram till någonting. Jag tvivlar, men det kan ju hända.Jag saknade Nalle idag lite, när jag mådde som sämst. En kram av honom hade varit gudasänd. Men där satt jag och läste Hallandsposten, och helt plötsligt kom min psykologilärare. Hon berättade att de pratat om neuroser och ångest idag, eftersom jag inte var på den lektionen. Jag sa att det var nog bra att jag slapp vara där. Hon berättade hur mycket hon tycker om mig och att hon gärna vill ha mig där, och hon gillar att höra vad jag har att säga.Det är skönt när någon vill höra vad man har att säga.

Idag har jag varit i skolan hela dagen! Jag har varit på alla lektioner och jag har lyssnat på alla, nästan. Och jag skulle fika med Johan, men det blev inte av. Sedan så gör jag livet svårt för honom, och det känns så elakt, samtidigt som jag vet att jag gör rätt... Konstigt.IDAG!!! Har världens BÄSTA sak inträffat (sedan min tillkomst) - och det är, naturligtvis, att jag har köpt SILENT HILL 2!!!!!!!!!!!!!! Isabell äger en tredjedel. Men jag äger det mest. Och jag ska spela det sen. När jag fått bort mig ifrån alla msnkonversationer och sådant viktigt.Jag har litteraturvetenskapsprov imorgon, det om något ger en panik, jag ska läsa om Freud, Jung, Platon, Aristoteles, Hermeneutiska cirkeln, berättartekniker, osv osv osv.s k i t j o b b i g t

Jag fick ett sånt där overklighetsmoment innan. Eller alldeles nyss för att vara exakt. När det känns som att alla ser igenom mig, samtidigt som det känns som att alla satt mig på en piedestal - ouppnåelig. Helt och fullt, en förväntning. Nedslagen.Det är spännande att känna så.Innan jag skulle träffa Marika idag smög jag runt på Myrorna och skulle leta små fynd, och när jag skulle gå den korta biten ifrån Myrorna till centrum sprang jag på åtta enskilda personer jag känner, mer eller mindre. Vissa blev jag glad över att träffa, andra inte. Det kändes också konstigt. Fel på något sätt.Det är inte så att jag inte tycker om de jag umgås med och så, det blir bara knasigt, när jag helt plötsligt inser att jag existerar. Jag går med mina fötter på ett klot som svävar i tomma rymden, och jag är en minimal bricka i något som, för mig, kommer att pågå i max 65 år till.Det är helt galet. Existensialismen tar över mig.